Om jag hade haft en mamma som varit svensk

Om jag hade haft en mamma som varit svensk
skulle jag ta hennes stora handkrämslena hand i min och följa henne som ett barn tar efter 

en förälder och som en lejoninna och hennes unge skulle vi lunka i våra förfäders fotspår, lyckligt omedvetna om allt som separerar och sårar och skaver mellan döttrar och deras mödrar, 

Vi har två olika hemländer, min mor och jag, även om ordet hemland, ärligt talat i högsta grad är en oklar plats som både min mamma och jag i evigheter letat efter på den och den där och andras breddgrader med inget annat att påvisa än några futtiga födelsestäder, med det har väl vi alla, fötts på diverse olika platser alltså

Om jag hade haft en mamma som varit svensk skulle vårt modersmål varit detsamma

Det är väl detsamma säger min mamma. Men hur kommer det då sig att varje gång jag vill tala om alla de ord som är intima, som mens och binda, män och fitta och all den kärlek vi kan bevittna, till sig själv av dem alla, den absolut främsta, men även till en man och ibland till två som båda är lika tillgivna 

så slutar det alltid med att vi beter som två angränsande arabländer; en gång ett land, ett språk, ett folk, nu; plötsliga främlingar

oliksfränder genomkorsade blott av fiendelinjer
och så börjar jag gnissla tänder och min mamma gör det som drabbar mig så hårt, hon släpper tagit om mina barnahänder. 

Om jag hade haft en mamma som varit svensk

Skulle vår historias eko vara en klar oavbruten sång som skulle stampa i takt med våra steg mot en rodnande horisont, 

vilken syn vi hade varit, mamma och jag, som ett vykort från någon annans lyckliga semester
Om jag hade haft en mamma som varit svensk skulle jag gömma mig i hennes kjoltyg tills jag var stor nog att själv bära kjolen och när tiden kom skulle jag stolt proklamera
den här är retro- det är mammas gamla, skulle jag skryta och alla vännerna skulle fatta

”mammafynd”- och vi börjar skratta av allt det gemensamma vi delar och skattar högt som våra mödrar håller sina huvuden där de stå och där de gå, där de gå och där de stå

Ja, för om jag hade haft en svensk mamma skulle hennes garderob vara 

intakt sedan hon själv gick i sina ungdomsdagar

Långt ifrån kriget som trasar sönder, bränner ner, spottar ut alla hennes vackraste plagg i våldsamma sjok av aska och försvinna med vinden

om jag bara hade haft en svensk mamma 

skulle resorna mellan mig och jag och hon och hennes jag endast vara en kort promenad i kvarteret hem till min mamma och inte som idag
jorden-runt långa och aldrig klara 

Jag skulle parkera min cykel på hennes garageuppfart, ja för min mamma skulle haft en bil och ett körkort sen ett tidigt 70-tal och hennes frisyr skulle fortfarande gå i samma anda, raklång med mittbena.

Hon skulle aldrig mer behöva sitta still i passagerarsätet på någon mans bil varken hennes egen, hennes söner, hennes bröder eller någon annan jävla tönt. Mamma skulle vara den ängsligaste föraren ever, men ändå med hästlängder parera alla de hinder som på något sätt står i vägen för hennes drömmar och hennes döttrar

Nu istället får jag lita på min GPS som bara en blind människa

Om 33 mil, sväng vänster och sedan fortsätt på E4 och fortsätt på E4

Och sådär fortsätter E4, femman, sexan och sjuan

Vad jag verkligen då hade behövt en mamma som varit en svensk mamma

Jag skulle berätta för henne om min mens, hur den sipprade ner 

Likt dyrbar espresso mellan mina ben, ett predikament ingen man ville slicka

ren, jag var inte redo för den ensamma kvinnligheten

blod skiljer inte på blod, människor skiljer på blod och männen, ja vad ska jag säga

jag var inte redo för den kvinnliga ensamheten

Vara till minst 55-årsåldern den upp och ner vända koppen, den fysiska kroppen, 

den objektifierade kroppen,

den fångenskapen