19 december 2013

en dag att glömma 
obefintlig för minnet 
imorgon, om ett år
jag måste skriva för att minnas
att jag älskade idag, att jag verkligen försökte
att jag levde, att jag stöttade någon
att jag sörjde min mors pyrrhussegrar, min fars förluster
att en syrisk ung man gav mig ett halvt kilo nyrostade solrosfrön gratis, för vi båda fann varandra vackra över ett kort ögonkast, en stunds amnesti från ett krig inte långt bort
som berör oss alla, vid en punkt, om inte idag så imorgon
om inte direkt, så på outtalade vägar
jag vill minnas denna dag, jag vill minnas jag såg dig
du,pappa med syriskt pass och en autistisk son och inga pengar på fickan som berättade om landet långt uppe i norr han hört hade den bästa behandlingen för autistiska barn
du, på caféet som ska smugglas ut ur landet om tre månader, typ
under lastbilar, i gummibåt, i främlingars händer, över haven, för att i bästa fall hamna i Italien, i sämsta bli gripen redan i Turkiet
i bästa fall få ett svenskt pass, i sämsta drunkna förgäves
du, unge man som blivit less på ett system som tvingar dig se på hur det säljer ut ditt lands olja till reapris till turkarna som gör sig en förmögenhet på den medan du är tacksam om du får ta del av smulorna
som är rädd för att tala, för att leva i sitt födelseland
rädd att en dag även han tvingas spionera på sina grannar, sina kollegor, sin familj 
åt en regim som mördar journalister, oliktänkande, olikverkande som vore de insekter
less på ett system som omöjliggör en god utbildning, en bra sjukvård, ett vettigt liv
jag vill minnas att jag plötsligt blev så sugen på rödvin, att doften från vattenpipan lockande och att jag verkligen ville leva
och att jag ville ge dig en möjlighet att också verkligen kunna leva!