Awene

"Det finns en tydlig röd linje man inte får passera som journalist här i Kurdistan och alla vet var den linjen går."
Ett år efter tidningen Awene(Spegel) grundades, befinner sig dess chefredaktör Dana Asaad i Kirkuk och ska just till att hoppa in i sin bil, parkerad i stadens centrum, när en grupp beväpnade män rusar ut från trafikbruset, omringar honom, sliter tag och försöker baxa in honom i en annan bil.

"Vi ska slakta dig, vi ska döda dig", hörde jag dem skrika bara, säger Asaad. 

Vi sitter runt hans avskalade skrivbord i ett av hörnrummen i Awenes nya lokaler, en vanlig bostadskonstruktion, inklämd därför mellan andra vanliga bostäder i centrala Suleimani. En detalj till aspirerad anonymitet jag noterar men glömmer fråga av skäl ni lär komma att förstå. 

Dana Asaad pillar på sitt cigarettpaket, hans ena ben rör sig rastlöst under bordet.
Den gången i Kirkuk kom han undan. Med en hårsmån.

"Av en slump rörde sig poliser på samma gata, de började skjuta på mina beväpnade kidnappare. Under skottlossningen som uppstod gjorde jag mig fri, hoppade in i min bil och flydde platsen".

Strax innan händelsen hade Asaad i Awene avslöjat en stor korruptionshärva som stavade politik på högsta nivå. Det var dock bara vissa detaljer i artikeln som provocerade den röjda makten. 
"Skriv inte ut namn på individuella politiker, på någon ur de två styrande familjerna i Kurdistan eller någon annan inblandad, i det du rapporterar! Där går gränsen. Men jag gjorde det förstås ändå".

Bortom den röda förbjudna markeringen är en beryktad plats, på vilken nära och kära och bekanta till Asaad, inom den försvinnande lilla bransch i Irak som heter oberoende journalistik, dagligen utsätts för trakasserier, misshandel och mord. 

Dana Asaad och jag har precis anlänt till Awenes lokaler, från Iraks parlament i Suleimani, där en samlad grupp journalister hade kallat till ett väl mediabevakat möte för att framföra krav om ökade rättigheter för sin yrkeskår.

"Säkerhets-och oljefrågor är de svåraste ämnena att rapportera om här" säger Asaad och undrar: "Har du förresten sett bilderna på Asos (Hardi, grundare till Hawlati och Awene) efter misshandeln?"

Med raska fingerrörelser över tangentbordet öppnar Asaad uppslag efter uppslag i Awenes arkiv och där; Asos Hardis huvud dryper av tjock röd smet. Asos Hardi på sjukhuset med huvudet invirat i vitt bandage. Asos Hardi i blodstänkt skjorta. ".

"De slog honom i bakhuvudet med ändan av vapnen"

Bakgrund; för en tid sen fick Asos Hardi, i handen av en anonym källa, ett beslutsunderlag som visade på en pengatransaktion, från regeringen till det största privatägda telecombolaget i Irak, i anmärkningsvärda 100-miljonerdollarsklassen. Avslöjandet gavs ut i en serie artiklar i Awene och som ett brev på posten kom maktens vedergällningsaktion.

"Men de ville inte döda honom denna gång, bara skrämma honom till tystnad"

Enligt amerikanska tidningen Voice of America är Awene det enda riktigt  oberoende mediet av alla existerande i Kurdistan och i Irak. När jag nämner detta ser Asaad riktigt stolt ut.

"Den politiskt obundna organisationen IMS (International media support)gjorde en undersökning om mediavanor här i Irak och den visade att Awene är mest läst i Irak tillsammans med Hawlati, sen kom de s.k shadow medias och sist de partibundna. Så vi behövs verkligen" och fortsätter

" Idag vill alla ge Goran(politiskt parti) äran för att vi finns. Folk anklagar oss för ta rygg på dem men vi är friare än Goran. Det är tack vare oss som Goran finns. Vi väcker opinion".

Men att behålla sin särställning är en fin balansgång att hålla när ekonomin samtidigt tryter med jämna mellanrum. I Awenes begynnelse köpte ett irakiskt byggföretag en sida ur pappersmagasinet för 60.000 dollar. I samma vända fick en av Awenes journalister tag i komprometterande uppgifter om samma företag. Det rörde sig om grov korruption.

"Några av oss tyckte; publicera inte! Andra sa; vi behöver pengarna! Vid publicering skulle vi ju givetvis inte få se en slant av dem. Så Asos sa till mig; det är ditt beslut att fatta!"

"Publicerade ni?"

"Men självklart!"

Idag har alla tidningens journalister två jobb för att försörja sig. Andra ekonomiska källor är de enstaka summor mediarelaterade icke-statliga organisationer delar ut varje år, de alltfärre reklamintäkterna samt de pengar försäljningen av pappersmagasinet ger. "Jag jobbar minst 8timmar per dag 6 dagar i veckan på Awene och får ut 350 dollar(2275kr) i månaden men jag gillar det jag gör, det här är min baby."

OBS! Se bilderna i inlägget efter.