Himmel över Berlin

Sakta ner, habibi
vandra ner längs min rygg
sakta
Över Berlinkvarteret Neukölln faller ett regn
stilla
dominobrickors klatsch, när du kom
på mina läppar, sött turkiskt te
cigarettröken avdunstar hastigt, inte som natten
sakta
du talar om gentrifieringen, och om din far
nattöppna caféer, vårt arv
oupplösligt
en lampa tänds igen och du ler

Sakta ner, älskade
kalla kårar längs min rygg
stilla faller ett hett regn ner
över Berlins ännu brokiga Neukölln
den gamle kastar dominobrickor nere på gatan
när du kom, på mina läppar
sött turkiskt te
rök från din mun avdunstar blint, du talar om gentrifieringen
din far, vårt arv
kanadensiska läppar, dina nykyssta
oupplösligt

1,2,3,4,5,6,7,8,9 å framförallt 10

You gotta be bad, you gotta be bold,  you gotta be wiser
You gotta be hard, you gotta be tough, you gotta be stronger
You gotta be cool, you gotta be calm, you gotta stay together.
And above all, var hänsynslöst okuvligt mån om din frihet med en orubblig hänsynslös oförstörbar kompromisslöshet.

Depression

Det var en begravning i min hjärna
och sörjande som fram och åter
trampade och trampade tills det var
som sinnet bröt igenom
och när de alla satt sig ner
en mässa-likt en trumma
slog och slog till dess jag trodde
min tanke skulle domna
och då hörde jag dem lyfta en kista
och gnida mot min själ
med samma skor av bly-igen
då började rymden klämta
som om alla himlar vore en klocka
och att vara blott- ett öra är
och Jag och Tystnaden, ett underligt släkte
skeppsbrutna, avskilda, här

Och då- en planka i förnuftet, brast
och jag föll ner och ner och
slog mot en värld, i varje duns
och upphörde att veta-då.

-Emily Dickinson

Free at last, men

Jag hade sett mycket av världen redan som 10-åring. Men visste ingenting om mellanmänskliga relationer. Människa och människa. Clueless, typ. 7 år senare när jag stack hemifrån var läget i stort sett detsamma.
I vilken kris-situation som helst var jag iskall och effektiv. Jag visste precis vad jag skulle göra, när och hur och vem att hand om först och vilka man bör kontakta och i vilken ordning. Ett krigsbarns stora talang, antar jag. Överlevnadsinstinkten. Superskärpan.
Jag har sprungit hals över huvud undan nazister, gått emellan i slagsmål på stan, tagit hand om av spriten medvetslösa människor som somnat i snödrivor mitt i natten, hustrumisshandlare, mobbare utan att tveka och bry mig om att jag var rädd. Men att vara lugn i relationer, ha tillit till människor och ge sig hän- omöjligt. En konsekvens av svikna förtroenden- for sure! Du har det också, inte-lita-på-någonsomstårförnära-SYNDROMET. Men du, du kan inte överleva sådär, vet du väl? Du vet det, va? I´m tellin´you, girlfriend. Jag har sett många tjejer genom åren som råkat j-vligt illa ut.(Ska skriva deras historier i senare inlägg)Just frigivna ifrån HEMMA-FÄNGELSET har de hoppat för högt för tidigt. Våldtäkter, våldtäktsförsök, misshandel, droganvändning som gått överstyr, skumma nätdejter är få exempel på alla de fällor du kan kliva i. Det är underbart att vara fri! Underbart att testa livet, jag vet det. Jag har gjort det också men jag har också råkat illa ut, för illa. Så ta det lugnt i början. Ta hand om ditt psyke först.
Och om du vill, när du orkar, börja arbeta på att lita på någon. Gärna den där som tycks vilja dig väl. Hen som bakar bröd till dig, köper sockor i julklapp för du alltid fryser vintertid, hen som stannat kvar trots dina många utbrott. Till exempel.