Himmel över Berlin

Sakta ner, habibi
vandra ner längs min rygg
sakta
Över Berlinkvarteret Neukölln faller ett regn
stilla
dominobrickors klatsch, när du kom
på mina läppar, sött turkiskt te
cigarettröken avdunstar hastigt, inte som natten
sakta
du talar om gentrifieringen, och om din far
nattöppna caféer, vårt arv
oupplösligt
en lampa tänds igen och du ler

Sakta ner, älskade
kalla kårar längs min rygg
stilla faller ett hett regn ner
över Berlins ännu brokiga Neukölln
den gamle kastar dominobrickor nere på gatan
när du kom, på mina läppar
sött turkiskt te
rök från din mun avdunstar blint, du talar om gentrifieringen
din far, vårt arv
kanadensiska läppar, dina nykyssta
oupplösligt