2013- Brev
Älskade,
Förlåt mig. Vägen till dig kantades med de allra bästa intentioner men även förpestade handlingar, mina egna. Jag bar på en orolig längtan till krig och död och svalor som flyga högt utan drömmar.Jag gick ut i krigen, såg de döda och återvände utan några drömmar med bara en orolig längtan. Allra mest till dig. Och så fick du utstå alla dess febriga uttryck; alltsammans så räddhågset, så förbannat tillgjort. I exilen talar man med förvriden tunga och den är ful. Du har hört mig.
Det man är rädd för att förlora, mister man obönhörligt. Låt mig få förklara varför du måste bli min förlust. Varför jag måste kasta mig ner i sängar; som inte var dina, inte heller mina, gå omvägar runt allt jag älskade, runt dig, smickra och krypa för fulheten. Jag stod i skuld. Jag blir nog aldrig helt fri.
Förlåt. Kan du inte komma nu istället när dimman runt mig skingrats, se mig i det blanka nya ljus efter att maskeradens obligatoriska falskspel är utagerat och ingenting finns kvar att vinna eller förlora?
Sätt dig här, kaffet är svart och färdigbryggt och din kopp fylld till brädden och ryker av ånga. Känner du dess doft? Känner du doften, finaste?
Älskade,
Förlåt mig. Vägen till dig kantades med de allra bästa intentioner men även förpestade handlingar, mina egna. Jag bar på en orolig längtan till krig och död och svalor som flyga högt utan drömmar.Jag gick ut i krigen, såg de döda och återvände utan några drömmar med bara en orolig längtan. Allra mest till dig. Och så fick du utstå alla dess febriga uttryck; alltsammans så räddhågset, så förbannat tillgjort. I exilen talar man med förvriden tunga och den är ful. Du har hört mig.
Det man är rädd för att förlora, mister man obönhörligt. Låt mig få förklara varför du måste bli min förlust. Varför jag måste kasta mig ner i sängar; som inte var dina, inte heller mina, gå omvägar runt allt jag älskade, runt dig, smickra och krypa för fulheten. Jag stod i skuld. Jag blir nog aldrig helt fri.
Förlåt. Kan du inte komma nu istället när dimman runt mig skingrats, se mig i det blanka nya ljus efter att maskeradens obligatoriska falskspel är utagerat och ingenting finns kvar att vinna eller förlora?
Sätt dig här, kaffet är svart och färdigbryggt och din kopp fylld till brädden och ryker av ånga. Känner du dess doft? Känner du doften, finaste?
No comments:
Post a Comment