Dag 18

Jag mår bra, bra, BRA! I 18 dagar har jag blivit omhuldad här- gödd med vackra ord om framtiden och med en yoghurt; silkeslen och trådig av fetaste mjölken från kossan som får familjernas matrester; halvätet äpple, gamla gurkor och tesump i byarna.
 Yoghurten får min frukost att dansa och klirra. Den gula krämiga hinna som ligger centimetertjock över resten är highway to heaven, jag lovar. Bara nu, när jag skriver det här sjunger ett litet barn inom mig! Jag har förvandlats till den där bekymmersfria blonda (Och tyska, alltid tyska) kvinnan i reklamen som blir euforisk och lyckligt kär i sitt tvättmedel, för att det mjukgör hennes kläder och efterlämnar en doft av papaya/lavendel/krusbär.  

Min yoghurt efterlämnar en doft av aptit på livet.

 I förrgår kom min morbror hem igen från ytterligare en jobbresa till Kirkuk med den här yoghurten, i en tvålitershink. Idag slevade jag i mig det sista, med ett belåtet "Aaah" på slutet. Efter decennier av tjänstgöring inom jordbruk på högre nivå har min morbror vant sin familj vid en viss standard så han vet bättre än att komma hem tomhänt från sina avstickare till byarna. Hans fru, min faster(Ja, det stämmer men det är en annan historia) påminner honom alltid annars i dörren. "Kom inte hem idag med tomma händer".
Så idag låg en hög endive över en hög rödbetor i hallen, och doftade torknande lera. Krispig färskhet.

Allt är förstås inte guld som glimmar, varken med lyckliga kossan nämnd ovan eller med mycket annat men jag försöker arbeta.
Imorgon; rendezvous med Nicklas, en svensk advokat som bott i Hawler sen april i år. Han har lovat att hjälpa mig in i Syrien, med politiskt och praktiskt stöd i ryggen. Om jag vill dit. Senare i veckan ska jag intervjua en hel tv-redaktion.

Trivia; bensinpriset ligger på 40 amerikanska cent/litern. Räkna ut det i svenska kronor och häpna!